De moderna storstädernas betydelse minskar när digitaliseringen ökar. Framtiden finns i småorterna på landet, enligt Magdalena Pfaffl. I sin forskning kopplar hon ihop svensk glesbygd med kommande bosättningar på Mars.
Genom sin forskning om Mars hittade Magdalena Pfaffl hem till jorden. I dag vill hon lyfta fram att glesbygdens förlorare kan vara framtidens vinnare skriver Hallandspostens politisk redaktör Mattias Karlsson.
Nyss kom WSP i Sverige ut med sin rapport ”Regionernas kamp” som i samma väva mest är en kamp mellan stad och land från stadens perspektiv. Tyvärr visade sig rapporten, som enligt WSP:s chefer Fredrik Bergström och Mattias Frithiof utgår en ”gediget faktaunderlag som kan användas för att förutse kommuners framtida utveckling”, mest vara en statistisk övning som missar både landsbygdens komplexitet och de senaste årens trendbrott i befolkningsförflyttningar.
Det handlar alltså om ett dokument som förväntas ha betydelsefull påverkan av de beslut som kommer att tas för rikets olika regioner men som genomsyras av just de storstadscentriska bedömningskriterier och gamla sanningar som har orsakat svår skada i lands- och glesbygden sedan landsbygdens kris i förre århundraden. I följande ska jag belysa tre sätt på vilken WSP gör beslutsfattaren som rapporten riktar sig emot en otjänst:
Ingen plats ges till de faktorerna där landsbygden kan ha ett övertag i robusthet mot staden.
De faktorerna som WSP väljer att utvärdera är baserat på prestations- och tillväxtnormen som finns främst i Sveriges storstäder. En av de viktigaste anledningar till att man söker sig till landet är just att man vill komma ifrån ”ekorrhjulet” där andra värderingar är viktigare än prestation. Att utvärdera efter prestationskriterier riskerar att förväxla orsak och orsakssamband.
Rapporten visar enbart en ögonblicksbild på de givna faktorer. Den förändringen som faktiskt pågår diskuteras i stor sett inte. Därmed missar WSP helt de trendbrott som har skett under de senaste tio åren och som har stor påverkan på både stads- och landsbygdens framtidsscenarier.
Vad jämförs egentligen?
För dig som inte själv har läst igenom rapporten så kan titeln vara svårtolkat. Det handlar sig nämligen i samma väva inte om ett dokument som främst jämför de olika regioner i Sverige med varandra. Istället sätter författaren mycket vikt på att jämföra de olika så kallade kommungrupper.
Kommungruppsindelningen publiceras av Sveriges Kommuner och Regioner för att ”underlätta jämförelser och analyser i olika statistiska sammanhang”. För att kunna klumpa ihop kommunerna runtom i landet på detta sätt används en indelning genom storlek på tätorten, närheten till större tätort och pendlingsmönster. Kommunerna delas in i tre olika kategorier från ”Storstäder” med minst 200 000 invånare till ”Landsbygdskommuner” som sedan i sin tur skiljs åt genom andelen utpendlare. I indelningen ingår även en specialfall för ”Landsbygdskommuner med besöksnäring”.
Det är alltså kommungrupperna som främst ställs mot varandra i ”Regionernas Kamps” analyser. Men vad säger den egentligen och lyckas dokumentet vara det beslutsunderlaget som påstås?
Redan på sida åtta tydliggöras rapportens foga förvånande slutsatser om hur det ser ut med landsbygdens och stadens robusthet:
Städerna som tillväxtmotor och naturlig mötesplats för kultur, handel och kunskapsutbyte medför än idag fördelar över landsbygden.
Regionernas Kamp, sida 8
och
Det råder stora skillnader mellan stad och land där landsbygdskommunerna i genomsnitt visar på en lägre robusthet än stadskommunerna.
Regionernas kamp, sida 8
Det noteras även av WSP att det ses ”en tendens till demografiska förändringar som följd av covid-19 och ökade möjligheter till distansarbete”. Trenden ses som svag trend dess varaktighet är oklart.
Landsbygdens egna robusthetsfaktorer i en föränderlig värld
Robusthet är ett svårdefinierat begrepp. I sin kärna menas kapaciteten att motstå och anpassa sig till en kris. I en värld där klimatförändringen blir allt mer påtagligt samtidigt som internationella spänningar eskalera i öppen krig som har långgående konsekvenser i en allt mer sammankopplat värld blir robusthet ett viktigt mål.
Att sätta en siffra på robusthet är dock ingen enkel uppgift. Såhär har WSP försökt att lösa den.
Variabler i ”Regionernas kamp”, färgläggning M. Pfaffl
Kommunerna får alltså en automatisk bonus bara på grund av deras befolkningsmängd. Visst är sant att en större befolkning gör att systemet i sig inte drabbas lika hård av en kris i ett enskild område. Denna trögheten går dock åt både hålen. Mindre orter är inte enbart agilare neråt, så som det ofta påstås, utan även uppåt. Ett små antal människor kan göra stör skillnad på lite tid vilken syns om och om i mindre orter runtom i Sverige.
Framgångssagan med Northvolt i Skellefteå kommun presenteras gärna som en självklart angelägenhet givet kommunens tillgång till billig el. Men helt så var det inte. Det var snarare kommunens egen hårt arbete på sin platsattraktivitet och med mottagandet av nyetableringar som gjorde att batteriföretaget fick ögonen öppen för kommunen. Det var alltså i samma väva ett ganska små grupp människor som har gjort en stor impact.
Och i en värld som ständig förändras krävs det inte bara trög stabilitet utan även den agila anpassbarheten som med fördel finns i mindre orter.
Prestationsnormen som ser tillväxt, lönenivå och prestation i utbildning som automatiska tecken på framgång och robusthet ger huvuddelen av utvärderingens 150 poäng. Många av de variabler som används av WSP är dessutom mycket nära besläktat. Det är ingen överraskning att WSP kommer till slutsatsen att de kommuner som får högsta betyg ofta får det över en råd olika faktorer.
Landsbygden har även en råd andra fördelar i en kris. Eller snarare har städerna nackdelar. I de tät bebyggda städer med sina förseglade ytor får klimatförändringar stora konsekvenser redan idag. Det förekommer till exempel lokala översvämningar när dagvattenhanteringen inte hinner med den ökade nederbörden, eller så kallade urban heat islands där omgivningstemperaturen i staden är betydligt högre än i mindre tät bebyggda områden. Det är problem som helt enkelt inte existera i landsbygden. Samt att hushållen på landet ha en tendens att i högre mån vara självförsörjande på t.ex. mat eller vatten eller har möjlighet till att uppvärma huset med ved ifall av en elavbrott som snabbt kan göra storstadslägenheter obeboeliga under vintermånaderna.
Det med är kännetecken av robusthet mot kris. För en rättvis jämförelse behövs även de nämnas.
Prestationsnormen är en storstadsnorm
Förutom att det kan ifrågasättas huruvida prestation faktiskt är ett tecken för robusthet finns det en till faktor här: Stadens och landets olika värderingar.
Det är oftast just längtan att ”hoppa av ekorrhjulet” som ligger bakom beslutet att stanna, återvända eller flytta ifrån storstäderna med sin prestationskrav. Då är det inte hellre en överraskning att prestationstänket inte är lika hög i landsbygdskommunerna än det är i staden. Att alltså lönerna och löneutvecklingen är mindre samt att meritvärdet inte är lika hög.
Just vad gäller påståendet att utbildningsnivån i landsbygdskommunerna inte är lika hög är svaret dock inte lika entydigt som WSP förmår.
Särskild påtagligt blir detta i skillnader vad gäller utbildningsnivå och studieresultat som har observerats under lång tid […]
WSP har valt att använda sig av andelen av befolkningen med eftergymnasial utbildning som måttstock. Med tanke på att denna slags utbildningen inte erbjuds i flera av landsbygdskommunerna har jag i stället kollat på andelen av befolkningen som har genomgått en gymnasial utbildning. Mina data kommer, likasom WSPs från SCB.
andel gymnasieutbildade i region Norrbotten och region Stockholm (data från SCB)
På andel gymnasieutbildade relativ till befolkningsmängden följer grafen inte den bilden som målas upp av ett outbildad glesbygd. Tvärtom är det de mindre tätt befolkade jämförelseregionerna Norrbotten och Västerbotten som inte bara har en högre andel gymnasieutbildade, utan som har även lyckats hålla sig på en stabil nivå medan andelen gymnasieutbildade i befolkningen har konstant fallit i Stockholm sedan åtminstone 2008.
Missade trendbrott
I inledningen påstås att trenden med att lämna storstäderna är nytt och dess varaktighet tveksam. Det är bara ett exempel för hur de senaste årens utveckling, som på många sätt är olika den utvecklingen som kännetecknat landsbygden under 1900-talets andra häften, verkar har gått under radarn.
Tyvärr har WSP valt att fokusera sin analys på en ögonblicksbild istället för att analysera även förändringarna över tid som visar vart både städerna och landsbygden är på vägen. Det skulle tillföra mycket viktigt information för att uppfylla rapportens mission i att vara ett beslutsunderlag för framtiden.
I följande två exempel:
1.) Befolkningsförändringen i Stockholm 2002-2021
Befolkningsökningen i Stockholm har i åtminstone två decennier burits enbart av utrikes invandringen. Det kan inte längre vara talas om en urbanisering när flera av de som bor i Sverige sedan innan väljer att lämna Stockholms län än som väljer att flytta dit – år efter år.
Det var inte hellre pandemin som satt fart på trenden. Redan sedan 2012 syns det en tydligt trend till ökat utflyttning medan inrikes inflyttningen under samma period är relativt stabil.
Någonting händer med svenska flyttmönstren som inte längre går från landet till storstaden. Det är synd att inte WSP med sin stor tillgång till expertis och data har tagit tillfället till vara för att identifiera och analysera trenden som kan blir avgörande för landets framtid.
Befolkningsutveckling i Stockholm (exklusive invandring från utlandet) 2002-2021 (Data från SCB)
2. Medelåldern på landet stiger mindre än i Staden
Den högre medelåldern har länge varit ett problem för landsbygdskommuner där det medför en brist på arbetskraft och kompetens samt en större tryck på skattemedel när flera behöver vård och äldreomsorg.
Även här finns det dock en spännande utveckling:
Medelåldern stiger i hela riket. Det är dels ett resultat av den demografiska förändringen i samhället, och dels av den längre medellivslängden. Det som är intressant är hur snabbt medelåldern stiger på olika platser i Sverige, alltså åt vilken hål utvecklingen går. Blir det allt flera gamla i norr medan medelåldern stiger sakta men säker i Stockholm?
Sett på SCBs hela nitton år av data som finns tillgänglig till allmänheten via sin statistisk databas är det just den bilden som ges: Medelåldern har ökat nästan tre år i Norrbottens län, medan den i samma enbart ökat strax under ett år i Stockholm.
Men under de senaste år har det hänt någonting. Både sett på de sista tio och även mer påtagligt de sista fem år har medelåldern faktiskt ökat lika mycket eller till och med mindre i Norrlandsregionerna än i Stockholm.
Förändring i medelålder i Stockholms län, Jämtlands län, Västerbottens län och Norrbottens län (data från SCB)
Det betyder alltså att det framöver kommer att bli allt jämnare i andel äldre mellan Stockholm och Norrlandslänen. En trendbrott här med alltså.
Sammanfattning
WSP:s rapport ”Regionernas Kamp 2022” är tyvärr mest en statistisk övning som missar de komplexa utvecklingar som pågår i det Svenska samhället och istället lägger för mycket vikt på gamla sanningar.
I en mindre stabil värld är städernas tröghet inte nödvändigtvis en fördel. Landsbygden har på många sätt goda förutsättningar till att anpassa sig till en föränderlig värld. Detta stora potential riskeras dock begränsas av politiska beslut som grundas på ett gammal tankesätt där stora befolkningssammanklumpningar premieras per automatik och den fortsatta existensen av 1900-talets utvecklingstrends aldrig ifrågasätts.
Det har nog inte gått förbi någon att världen har förändrats kraftigt den senaste tio år. Det är hög dags att lyfta blicken och se att detta gäller även lands- och glesbygden.
Redan inom detta decennium kan nybyggare vara framme vid planeten Mars enligt amerikansk entreprenör Elon Musk. Forskning om svensk glesbygd visar vägen mot en hållbar bosättning. Forskaren Dr Magdalena Pfaffl är övertygat: det är mindre orter som är framtiden.
”Avlägsna byar”, förklarar forskare och entreprenör Dr Magdalena Pfaffl, ”har ett helt felaktigt rykte att vara utdöende och bakåtriktat.” Det är snarare tvärtom: När storstan missar alt mer av sin dragningskraft blir glesbygdens tillgångar allt aktuellare.
Det är inte enbart här på jorden glesbygden är en framtidsmodell. Magdalena har undersökt möjligheten att bygga mindre orter på planeten Mars. ”Det är mycket prat om Mars City”, skildrar henne, ”men det är inte staden som kommer att avgöra marsbosättningen – jag kan faktiskt undra ifall staden även behövs.” I stället tycker Magdalena att Mars kommer att bosättas genom många mindre bosättningar.
Glesbygdsbor är mycket innovativa. Det är mångfalden som möjliggör detta.
”Det kommer att finnas forskningsstationer och hembygdsgårdar och såklart gruvbrytningsbyar.” spår Magdalena. Just mångfalden är det som särskiljer glesbygden hon undersökt från andra bosättningsformar. Medan samhällen inom en region i landsbygden kan vara likadana präglas glesbygden av stora skillnader mellan samhällen. Det är deras historik som avgör: En by som grundades av militären är ofta även idag mer centraliserad än grannbygden som startades upp av nybyggare, en grupp som idag troligen skulle kallas för entreprenörer. ”Det är denna mångfald”, tycker Magdalena till, ”som gör glesbygden så fantastiskt” – och det är just mångfalden som vi kommer att se på Mars.
I hennes forskning har Varbergsbon hittat stor innovativ potential i de glesbygden hon undersökt. ”Det beror på ett fenomen som kallas för heterotopia” utvecklar Magdalena. När en ort är avskild från omgivningen – till exempel genom avstånd – är invånaren fria att utveckla ett samhälle efter deras åtrå. Och i denna process, som i forskningen kallas för utopics eller strävandet efter Utopia, uppstår det åtskilliga nya idéer och uppfinningar.
Att kunna skaffa eget och leva på egna villkor, det är därför folk flyttar till glesbygden och det är också därför folk kommer att söka sig till nybyggarområden bortifrån jorden.
Problemet är dock enligt Magdalena att man inte är vån med att starta nya småorter och att dessutom studier i förberedelse till Marsbosättningen har fokuserat på mycket små forskningsstationer eller alternativ på futuristiska designstudier till storstäder. Med tanke på att mänskligheten kan vara framme redan detta decennium är det bråttom att göra upp plan för marsiansk glesbygd. Och här är det mycket Sverige kan bidra med.
Men tror hon verkligen att amerikanskt raketbolag SpaceX kan hålla den täta tidsplanen? ”Ja, det gör jag faktiskt. Elon Musk må ha fel med ett uppskyttningsfönster eller två men det han sa han ska åstadkomma, det gör han vanligtvis också till slut. Och Starships utveckling har varit otrolig snabbt hittills.”
Min doktorsavhandling med titeln ”Remote villages as heterotopias and places of utopics: analogue case studies in Sweden and Israel in preparation for future Mars settlement.” finns nu offentligt tillgängligt och går att ladda ner från James Cook University’s Thesis Repository >> här <<<.
Heterotopia är ett koncept som ursprungligen beskrevs av fransk filosof Michel Foucault. Heterotopia, alltså ”andra platser”, betecknar platser som är fysiskt avskilda från det normala samhället och som därmed tillåter eller även kräver en annan sällskapsnorm.
Foucault koncentrerar mest på platser där borna vistas helt eller delvis ofrivilligt – till exempel fängelser, mentalsjukhus, men också militären eller avskilda internatskolor. Men han nämner även ”heterotopias of transition”, där alltså medborgare väljer att få en fristad för en begränsad tid under stora förändringar eller för att kunna krya på sig i avskildhet från den vanliga samhället.
Det är sen Kevin Hetherington i The Badlads of Modernity som identifierar heterotopiska platser inom samhället som källa för ny innovation inom social ordning. Möjligheten till alternativa samhällsnormer möjliggör fritt, kreativt tänkandet utanför de gällande normerna och främjar därmed innovation.
I de självpåtagna heterotopia, så som vissa glesbygder, finns det dessutom oftast en strävan mot att skaffa en utopia, alltså en bättre värld. Denna strävan kan beskrivas som utopics. Utopics är en otrolig innovativ process, speciellt när den kan utföras i en heterotopia där tänkandet kan flöda fritt och utbyte med likasinnade och mycket engagerade människor. Det spelar inte ens någon roll om utopia nås så småningom eller om den förblir ett avlägset mål – det är vägen dit som är så viktig.
Det finns gott om exempel på när glesbygdens innovativa tänkesätt förbättrar inte bara situationen för glesbygden själv, utan används även i storstäderna. Tänk till exempel på konceptet av cirkulär ekonomi, att alltså resurser och pengar helst ska vara kvar i närmiljön. Det har använts mycket tidigt av så kallade ”eko-byar” för att sen så småningom hitter in i förorterna och innerstadsmiljön.
Hetherington, K. (1997) The badlands of modernity. Heterotopia and Social Ordering. London: Routledge.
Foucault, M. and Miskowiec, J. (1986) ‘Of Other Spaces’, Diacritics, 16(1), pp. 22–27.
Innovationskraft och potential är ord som vi är vana att se kopplat till städerna, men i sin nypublicerade doktorsavhandling lyckas Dr. Magdalena Pfaffl ta fram en ny bild av glesbygd. Framgångsfaktorerna identifierades som mångfald bland byarna samt en utbredd eldsjäls-kultur, vilka kan vara nycklarna även till en hållbar bosättning på planeten Mars.
– Jag är helt övertygad på att det kommer att bo folk på Mars inom 15 år, säger Dr. Magdalena Pfaffl
Med bosättningarna på planeten Mars som mål för forskningen, behövde hon vända upp och ner på det vanliga tänkesättet inom forskning om glesbygden.
-Genom att fokusera på lösningarna istället för problemen lyckades jag ta fram en ny bild av glesbygden och dess potential, berättar Magdalena Pfaffl.
I sin forskning beskriver Magdalena Pfaffl de studerade glesbygdsområdena som självpåtagna heterotopias: det vill säga platser där de som känner att de inte passar in i den urbana samhällsnormen har möjlighet att leva efter egna villkor. Under rätt förutsättningar kan denna diversitet leda till en innovationsfrämjande miljö som gör att glesbygdsbor hittar nya lösningar på glesbydgens utmaningar.
Dr Magdalena Pfaffl förväntar sig en likadan innovativ drivkraft när människor startar byar på en annan planet.
-Jag är helt övertygad om att det kommer att bo folk på Mars inom 15 år. Men hittills har forskningen knappt belyst glesbygdsliknade bosättningar, förklarar hon. Det har fokuserats på mindre forskningsstationer och, inom rymd-arkitekturen, stora urbana bosättningar.
Magdalena Pfaffls forskning om glesbygden är banbrytande och understryker betydelsen av att inte upprepa fel från det förflutna. Det som visas i avhandlingen gör skillnad för glesbygden är rätt kombination av stöd och eget ansvar från glesbygdsbor.
– Varje by är unik, det går inte att detaljstyra ifrån stan, förklarar Magdalena Pfaffl. Under studien har det visat sig att förskolor och grundskolor har en central betydelse för glesbygdens befolkningsutveckling. Medan glesbydsinvånarna med sitt innovativa tankesätt kan hitta anpassningar till många infrastruktur- och service-brister finns det ingen ersättning till barnomsorg inom byn.
Doktorsavhandlingen ”Remote villages as heterotopias and places of utopics. Analogue case studies in Sweden and Israel in preparation for future Mars settlement” har utarbetats åren 2013 – 2019 på James Cook University i Townsville, Australien. För sin forskning reste Magdalena Pfaffl, som själv har bott i gruvbygden i australiensiska Outback, till avlägsna byar i Australien, Israel och Sverige, samt besökte även projekt i Arabemiraten.
Dr. Magdalena Pfaffl drivs av att sprida kunskap och forskning utanför akademin. Hon planerar därför att skriva en populärvetenskaplig bok, baserad på sitt forskningsarbete. Dessutom strävar hon mot att vara med och påverka en framtida bosättning på Mars.
