Vem är mest avlägsen?

Avlägsenhet är mycket relativ. Även om vi till vardags oftast använder termen ”glesbygd” är det egentligen avlägsenhet (remoteness) som används i forskning inom samhällsgeografin.

För de flesta går tanken direkt till en glesbygd långt norr i Lappland eller Norrbotten när man talar om avlägsna byar. Det är nog bara att räkna ut hur länge det tar till nästa större stad så kan man snabbt sätta en siffra på avlägsenhet, eller hur?

Men vem är egentligen mer avlägsen då? Stockholmaren kan stå i bilköer i nästan två timmar under rusningstrafiken för att komma till jobbet eller ens till mataffären. Landsbygdsbon däremot klarar sig till en mellanstor stad inom 45 minut. Och vadå med Sälenbon som har möjlighet till att ta flyget till Göteborg och är framme i lite över en timme?

Ifall avlägsenhet definieras via restider är första-dag-med-snöens Stockholm Sveriges mest avlägsna ort.

Avlägsenhet är relativ och beror mycket på färdmedel.

Avlägsenhet bortom avstånd

Och avlägsenhet är inte hellre bara geografi och restider. Begreppet har även en kulturell dimension. Skillnader i t.ex. värderingar och ömsesidiga fördomar kan göra att folk från en ort tycker inte om att vistats i en annan. Då blir det den kulturella tröskeln som skåper någonting som särskiljer; kulturella skillnader skåpar avlägsenhet.

Överraskande nog är det dock inte nödvändigtvis lantisar och storstadsbor som känner minst for varandra. Ofta är det just de mindre centralorter, de som rent geografisk ligger närmast en glesbygd, som drabbas. Centralorterna som Arvidsjaur hoppas helt enkelt över och glesbygdsbor väljer istället att åka till Umeå, Skellefteå eller hela vägen till Stockholm för att gå till specialistläkaren eller shoppa kläder.

Detta fenomenet är inte unikt till Sverige hellre, det har observerats i avlägsna orter världen runt.

aspects of remoteness
avlägsenhets olika aspekter (ur Pfaffl 2019)

Det kan även vara de ekonomiska möjligheter som skåpar avlägsenhet. Har man inte råd med de höga priser av services inne i stan så har man inte hellre tillgång till de. I Amerika har begreppet ”food desert”, alltså matöken, präglats till de urbana samhällen där det inte längre finns tillgång till mataffär. Det är alltså centrala orter i tät bebyggda urbana miljöer som blir avlägsna från services som finns kvar i de flesta ”avlägsna” mindre orter i Sverige.

Avlägsna orter kan finnas överallt

Avlägsna orter kan alltså finnas överallt. Det gäller både de problematiska aspekter – tillgång till services – och de gynnsamma jag jobbar med. Fenomenen som genom avlägsenhet skåpar innovation kan finnas var som helst. Visst finns det ofta i den klassiska glesbygdsmiljön där eldsjälar och entreprenörer löser de utmaningar som både den geografiska och politiska avskildheten medför, men den kan även finnas i Stockholmsförorten där medlemmar av en tätt kopplat ekoby testar nya vägar.

Läs vidare:

Ardener, E. (2012) ‘“Remote areas”. Some theoretical considerations’, Journal of Ethnographic Theory, 2(1), pp. 519–533.

Huskey, L. (2006) ‘Limits to growth: remote regions, remote institutions’, The Annals of Regional Science, 40(1), pp. 147–155. doi: 10.1007/s00168-005-0043-5.

Pfaffl, M. (2019) Remote Villages as Heterotopias and Places of Utopics. Analogue Case Studies in Sweden and Israel in preparation for future Mars settlement. James Cook University.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.